Pappa :'(
Jag saknar dig så otroligt mycket. Är nu inne på sjätte året utan dig. Jag kan fortfarande inte förstå vad som har hänt. Undrar om jag någonsin kommer att kunna förstå det.
Varför lämnade du mig ensam kvar. Jag va inte vuxen nog att stå på egna ben.
Det är jag inte en idag:(
Jag saknar dig så otroligt mycket. Jag hoppas fortfarande att du kommer tillbaka. Jag vet att det inte kommer att bli så, men hoppet är det som ger mig styrka.
Styrka att klara av varje dag, varje dag utan dig. Jag fick nog aldrig chansen
att förklara hur mycket jag verkligen älskar dig. Jag hoppas verkligen
att det är som folk säger, att du ser mig och vakar över mig.
Jag behöver verkligen dig, jag behöver ditt stöd, din hjälp. Och det är sådant som bara du kan hjälpa mig me.
Jag förstår inte varför du gjorde som du gjorde. Jag tänker jätte ofta på om jag kunde gjort något för att få dig att stanna kvar hos mig.
Du hade ett val Pappa, ett val att stanna kvar hos mig. Men du valde att lämna mig. Varför?
Va det jag som va problemet? Du kunde väl iaf gett mig en förklaring!
Jag har varit så arg på dig Pappa. Du kan inte ana.
Men samtidigt, du är min Pappa och jag har inte kunnat få en bättre pappa.
Det känns så jobbigt när sorgen blandas med saknad och ilska. Jag vet inte hur jag ska hantera det. Men jag försöker så gott det går:) Och en så länge tycker jag nog faktiskt att jag klarat mig väldigt bra. Jag andas, och jag står upp. Och det borde ju vara ett tecken på att jag klarat mig bra=)
Jag vet att jag har gjort många fel osv undertiden som jag mått dåligt, jag har varit elak mot folk som inte förtjänat det. Och jag har sårat en och annan. Jag vet att det kan vara försent. Men jag vill iaf be om ursäkt för det. Mycket av det som jag gjort, har jag inte ens minne av :s Folk har frågat mig om jag kommer ihåg det, det och det. Men jag gör faktiskt inte det. Jag va så inne i mig själv, det fanns så mycket som behövde komma ut, men jag stängde det inom mig.
Jag vet att många har svårt att acceptera mitt beteende. Men det är faktiskt
upp till var och en. Jag har försökt att förklara, men vill ni hålla er till det som skedde för flera årsedan och haka upp er på det,
så är faktiskt det upp till er.
Men jag säger så här, alla förändras, alla växer upp och lär sig av sina misstag. Precis som jag lärt mig av mina. Det viktigaste här i livet är förlåtelse. Och kan man inte lära sig att förlåta, så har man mycket kvar att lära.
Så, nu har det nog blivit för mycket skrivande idag. Men jag kan ju inte lova att det inte kommer mera. För det gör det säkert. Om en stund. Eller kanske inte. Det beror helt på vad jag känner för om ett tag.
Pappa, du finns alltid här hos mig
Varför lämnade du mig ensam kvar. Jag va inte vuxen nog att stå på egna ben.
Det är jag inte en idag:(
Jag saknar dig så otroligt mycket. Jag hoppas fortfarande att du kommer tillbaka. Jag vet att det inte kommer att bli så, men hoppet är det som ger mig styrka.
Styrka att klara av varje dag, varje dag utan dig. Jag fick nog aldrig chansen
att förklara hur mycket jag verkligen älskar dig. Jag hoppas verkligen
att det är som folk säger, att du ser mig och vakar över mig.
Jag behöver verkligen dig, jag behöver ditt stöd, din hjälp. Och det är sådant som bara du kan hjälpa mig me.
Jag förstår inte varför du gjorde som du gjorde. Jag tänker jätte ofta på om jag kunde gjort något för att få dig att stanna kvar hos mig.
Du hade ett val Pappa, ett val att stanna kvar hos mig. Men du valde att lämna mig. Varför?
Va det jag som va problemet? Du kunde väl iaf gett mig en förklaring!
Jag har varit så arg på dig Pappa. Du kan inte ana.
Men samtidigt, du är min Pappa och jag har inte kunnat få en bättre pappa.
Det känns så jobbigt när sorgen blandas med saknad och ilska. Jag vet inte hur jag ska hantera det. Men jag försöker så gott det går:) Och en så länge tycker jag nog faktiskt att jag klarat mig väldigt bra. Jag andas, och jag står upp. Och det borde ju vara ett tecken på att jag klarat mig bra=)
Jag vet att jag har gjort många fel osv undertiden som jag mått dåligt, jag har varit elak mot folk som inte förtjänat det. Och jag har sårat en och annan. Jag vet att det kan vara försent. Men jag vill iaf be om ursäkt för det. Mycket av det som jag gjort, har jag inte ens minne av :s Folk har frågat mig om jag kommer ihåg det, det och det. Men jag gör faktiskt inte det. Jag va så inne i mig själv, det fanns så mycket som behövde komma ut, men jag stängde det inom mig.
Jag vet att många har svårt att acceptera mitt beteende. Men det är faktiskt
upp till var och en. Jag har försökt att förklara, men vill ni hålla er till det som skedde för flera årsedan och haka upp er på det,
så är faktiskt det upp till er.
Men jag säger så här, alla förändras, alla växer upp och lär sig av sina misstag. Precis som jag lärt mig av mina. Det viktigaste här i livet är förlåtelse. Och kan man inte lära sig att förlåta, så har man mycket kvar att lära.
Så, nu har det nog blivit för mycket skrivande idag. Men jag kan ju inte lova att det inte kommer mera. För det gör det säkert. Om en stund. Eller kanske inte. Det beror helt på vad jag känner för om ett tag.
Pappa, du finns alltid här hos mig
Dag nr x
Dags för att lägga sig och sova nu :) I morgon så kommer min lilla Prins hit <3
Ja du, det har hänt väldigtmycket just nu kan jag lova :( Vet inte riktigt vart jag ska gå, vilket håll jag ska titta åt. Men jag väljer nog att titta bort. Jag tror det blir bäst så. Även om det kommer att bli jobbigt.
Helgen kommer bara att vara en mys helg med prinsen <3 Är det fint väder så blir det nog att tillbringa mycket tid vid stugan och grilla. Är det dåligt väder så får det bli badhuset och mys middag hemma :) Kul och härligt kommer det att bli iaf :D
Egentligen så finns det så mycket jag vill tala om för dig, men har kommit fram till att det inte är någon idé . Så jag är tyst istället. Lika bäst så.
God natt och sov så gott
