Bara om min pappa väntar
Jag vet att jag inte alltid gör det rätta....
...men jag försöker iaf göra det bästa för dig!!!
Trodde här om dagen att Papi hade öppnat upp portarna för mig och att det skulle bli min tur. Men ack så fel jag hade. Men samtidigt så va det nog det rätta. Han tyckte nog inte att det va min tid riktigt än. Och om jag tänker efter, så är det nog inte det heller.
Men Papi, fan vad jag behöver dig!! Du anar inte hur svårt det är här utan dig. Den 30 augusti så är det fan 7 år sen. 7 jävla år!!!! Utan att höra din röst, utan att få känna dina kramar. Utan att få höra att jag gjort något som har gjort dig stolt...
Ussch, vill inte tänka på det längre, men måste nog göra det. Eller jag kan bara tänka på det. Vad fan ska jag annars göra? Det är det enda som snurrar i mitt huvud:/
Vart är du? Vad gör du? Finns det ett liv efter detta? Är det bra där? Ser du mig? Finns farmor där?
Så otroligt många frågor. Frågor som man aldrig kommer att få svar på, inte ens hos 118100 ( och dom säger att dom ska ha svar på allt!!! )
Vem fan kan man prata med om sånt här? Vem kan förstå hur just jag känner? På samma sätt som jag kan aldrig förstå hur någon annan känner som har varit med om samma saker. Man kan alltid göra sitt bästa för att lyssna och försöka förstå, men man kan aldrig riktigt förstå. För vi alla är olika, och vi alla sörjer, saknar och lever olika.
Men men nu ska jag flytta in lillemannen in till sin säng, ser att han har somnat i soffan :D
Men först ....
Förlåt till familjen och dom vänner som verkligen finns där! Vet att det var egoistiskt av mig, att utsätta er för samma sak som jag själv blivit utsatt för :(
Fridens Liljor <3<3<3
Over and out <3<3<3
