Trött som ett överkokt ägg
Saknar jag honom så mycket?.....
...Att jag utsätter mig för detta igen?
Eller är det bara så att mina känslor är så otroligt starka?
Ibland så vet jag inte:/ Eller jo, det är klart jag vet. Jag vet precis vart jag har min känslor, men den stora frågan är, vet du vart du har din?
Hur ska jag kunna vara självsäker och inte gå runt och oroa mig. När det är som det är, och när du gör som du gör?!
Jag vill inte vara orolig, jag vill inte känna som jag gör. Jag vill bara kunna njuta av tiden tillsammans med dig, vill bara kunna njuta av ditt sällskap. Jag vill kunna lita på ditt ord, och visst gör jag det. För det mesta. Men när det är jobbigt och vinden blåser för hårt, så vet jag inte vad jag ska göra mig. Jag skulle så gärna vilja att du skulla vara klippan som jag kan luta mig emot.
Men frågan är varför jag inte gör det. Utan istället bara duckar och försöker krypa ihop och gömma mig. Är det
kanske för att det är lättast? Eller är det för att jag är så otroligt rädd för att min sk klippa inte ska stå där
när vinden pinar?
Ja, om jag visste svaret på alla dessa frågor. Tänk vad lätt allt skulle vara då:D
Men det finns en plan för mig med, jag är säker på det. Och snart så kommer jag nog att hitta min väg, och mitt kall. Jag hoppas och ber att vi två kommer att gå samma väg, hand i hand :D
Fridens Liljor <3 <3
Over And Out <3<3<3
