Rädslan

Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Eller varför jag skriver. Men tror att det kanske känns bäst så. Eller hoppas att det blir lite bättre iaf. Jag begär inte att någon ska förstå vad jag menar, jag skriver inte detta för någon annan än för mig själv.
Jag vill så gärna att dom runt omkring mig ska må bra. Jag vill så gärna att allt ska funka. Men hur ska saker och ting kunna funka om inte ens jag själv funkar längre? Hur ska jag kunna stå vid någons sida och stötta den, om jag inte ens orkar hålla upp mig själv längre?
Det känns som om väskan på min rygg bara blir tyngre och tynger, jag vet inte hur länge till jag orkar bära den.
Och det oroar mig :(

Som nu, jag vet inte hur jag ska förklara, vill så gärna finnas där och stötta honom. Men jag vet inte hur länge till jag orkar det. Vet inte vad jag ska göra för att han ska må bra.
Vet inget alls längre.

Känner mig instängd, kvävd, rädd....
Och det verkar inte finnas någon väg härifrån. Hur jag än gör, så sårar jag någon. Kan man inte bara säga "BRYT" så kommer man här ifrån. Så kan man skriva om allt, och börja om från ruta ett. 
Jag är verkligen rädd just nu... Rädd för vad som ska hända, rädd för vad som kommer att ske :s 

Vad jag än skriver så kommer det bara upp mer och mer, allt blir bara värre och värre. Det känns verkligen som om mina tårar blir till blod. Folk säger att dom "känner mig" , men varför är det då ingen som märker att mina krafter börjar ta slut? 
Och vem vet bättre än jag vad jag vill göra med mitt liv? 
INGEN !!! 
 För det är bara jag som lever med mig, bara jag som vet va jag själv mår bra av.

Visst jag kanske har förändrats. Kanske inte längre är den där flickan som festar och skriker av glädje. Men jag är fortfarande Andréa.
Fast en Andréa som är mera rädd. Huvudet bara bultar, pulsjen slår hårt, det känns som om jag är instängd, vart jag än vänder mig, så är det bara tomma intet, kan inte gå åt något håll. Där, står hon och ber mig komma, där står han och ber mig komma. Vilket håll ska jag gå? Måste jag välja den ena och förlora den andra? Hur kan det bli så här?
Jag har bara mig själv att skylla, det vet jag.

HJÄLP


Nu får det vara bra me skrivandet ett tag.

 

Over And Out


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0